Grekland Live del III – Hur kommer det att gå?

I mina tidigare inlägg direkt från krisens Grekland, har jag gett flera exempel och ögonblicksbilder över tillståndet i landet.

Jag har genom samtal med människor kunnat konstatera att det saknas både krismedvetenhet och en stark vilja att betala skatt.
Man är inte, som en stor tänkare i min närhet konstaterade, det minsta ”ett med sin stat”.
Grekerna ser inte kopplingen mellan inbetalda skatter och sin egen välfärd, eller så litar man inte på statens förmåga att omvandla skatterna till något man själv har nytta och utbyte av.

Hur kommer det då att gå för grekerna?

När jag skriver detta blickar jag ut över ett azurblått vatten, en varm vind smeker min kind och i fjärran snurrar ett vindkraftverk, förmodligen EU-finansierat, så sakta och jag tänker att det här landet borde ha alla möjligheter att lyckas.
 Tyvärr tror jag att det måste blir sämre innan det kan bli bättre. Folket måste bli medvetet om situationen och vilja bidra till uppryckningen.
Samtidigt måste myndigheterna skapa en effektiv byråkrati som inger respekt för statens förmåga ett genomföra fattade beslut.

Självklart ska medborgarna känna att de som bryter mot lagar och bestämmelser på allvar riskerar att upptäckas och bestraffas.

En fråga som jag inte sett någon diskutera är religionens inverkan. Om man reser runt på landsbygden hittar man vägprojekt som verkar ha avstannat totalt.

Men längs tvättbrädesvägen finns av någon anledning flera färdiga och pampiga kapell. Gör kyrkans makt och inflytande att grekerna lägger mer energi på religiösa projekt än sådana som skapar tillväxt?
 Slutligen, grekernas förhållande till EU och euron. Det finns en misstänksamhet hos många greker att EU ger hundra med ena handen och tar tillbaka tvåhundra med den andra.

Jag tror att EU måste hjälpa grekerna att skapa en effektiv projektorganisation som gör att de pengar som faktiskt kommer till Grekland också ger synbara resultat. En kilometer väg per år i ett projekt duger inte.

En effektiv och fungerande offentlig byråkrati skulle också förmodligen locka till sig utländska investerare i högre grad.
Det är kanske inte så konstigt att ”de rika grekerna”, som ibland beskylls som en av orsakerna till krisen, inte vill investera i sitt eget land om avkastningen blir så skral och risken är för hög. De skulle säkert vilja återvända om de kände att de byråkratiska kvarnarna malde effektivt.

Kan vi svenskar gör något för att hjälpa det sympatiska grekiska folket? Jag kan på rak arm komma på två saker. Det första är alltid begära ett riktigt kvitto när vi handlar något i restauranger eller butiker.
Det andra skulle vara att exportera vår byråkratiska kompetens, för vi kan tycka vad vi vill om våra myndigheter, men jämfört med de grekiska är de ett under av effektivitet, inte minst i fiskala frågor.

Med detta inlägg avslutar jag mitt liverapporterade från krisens Grekland och återvänder hem till Svedala för flera, men då nationella, sommarspaningar.

Relaterat: AB, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Andra bloggar om politik, ekonomi, Grekland, EU, funderingar.