Bokrecension – Det röda fältet

”Nobelpriset i litteratur år 2012 har tilldelats den kinesiska författaren Mo Yan som med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid.”

I översättarens kommentar kan man läsa att man har valt att använda det latinska namnet sorghum istället för den svenska översättningen durra, för det sädesslag som växer på fälten där boken utspelar sig.

Det röda fältet utspelar sig nämligen väldigt mycket i och kring dessa sorghumfält. Mo Yan har en fantastisk förmåga att variera beskrivningarna av hur växterna ser ut och ter sig i olika vinklar och väder.

Boken är skriven i en slags jag-form, där författaren beskriver ödet för sin familj, med utgångspunkt från sin farmor som ska giftas bort med en spetälsk. Han väver in sin familjs historia med kriget mot den japanska ockupationsmakten och dess grymheter på ett ibland medryckande och ibland svårtillgängligt sätt.

Det röda fältet väjer inte för att beskriva den grymma verklighet på 1920- och 30-talet, som människorna på den kinesiska landsbygden levde i under den här perioden, men den är också i vissa stycken väldigt kärleksfullt skriven.

Ska man hitta något inte fullt så positivt så innehåller den första halvan, i mitt tycke, lite för mycket utsvävningar kring sorghumfälten. 

Det är också ibland lite svårt att hänga med i handlingen då författaren oftast använder begreppen far, farfar och farmor istället för namnen. Ibland vet man inte om det är författarens far som åsyftas eller om det är farfadern. Dessutom gifter farfar sig med ytterligare en kvinna som i boken benämns ”andra farmor”.

Jag tycker absolut att boken är läsvärd även om jag har svårt att se hur just den här boken skulle kvalificera till ett Nobelpris.

Låna den på ditt bibliotek är mitt råd.

Läs vad andra tycker här och här.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, DN, AB, AB.

Andra bloggar om kultur, bokrecension, böcker, boktips, Kina , litteratur , Nobelpristagare , Mo Yan.