Inlägg
Nej, jag vill inte förbjuda vare sig boxning eller MMA.
Däremot måste jag erkänna att jag har väldigt svårt för sporter där man får
poäng för att slå eller sparka sin motståndare i huvudet.
Det är säkert så att det finns sporter som har högre
skadefrekvens, men den stora skillnaden är att i t e x ishockey och fotboll så
straffas man för sparkar och slag mot motståndaren. I dessa kampsporter belönas
man för samma beteende.
All medicinsk expertis är överens om att sparkar och slag
mot huvudet orsakar hjärnskador och förtida demens och då kommer vi till min
fråga:
Är det rättvist att vi ”vanliga” skattebetalare ska betala
för den vård, kanske livslång, som orsakas av dessa sporter?
Jag har varit inne på det förut, och vill resa frågan igen,
borde det inte vara obligatoriskt med en extra sjukvårdsförsäkring för alla som
vill utöva dessa sporter på professionell nivå?
Jo, jag är medveten om att det finns andra saker i samhället
som är bevisat skadliga, rökning exempelvis. Jag är också beredd att ta upp en
debatt om s k ”livsstilssjukdomar” och sjukvårdskostnader, men det här är en
annan sak.
Min förhoppning är såklart att Frida Wallberg tillfrisknar,
men hennes hjärnblödning bekräftar bara behovet av den här debatten.
4 kommentarer:
Så sporter med högre riskmoment ska inte behöva försäkring bara för de inte slår varandra. Så om risken att dö av ridsport är 1000 gånger högre ska de inte behöva försäkring bara för att inte är avsikten att dö. Detta trots att de bevisligen dör som flugor i jämförelse. Man ska alltså strunta i samhällets egentliga faror och riskmoment. Istället ska man alltså fokusera på sådant som egentligen inte är farligare men vars avsikt är att skada.
Vad vill du helst, att din dotter går över den tunna isen som riskerar att spricka eller går en boxningsmatch. Avsikten är inte att gå igenom isen men avsikten i boxning är att slå varandra. Det är alltså avsikten som är hemsk och inte utfallet. Det är inte de egentliga riskmomenten samhället ska stävja utan sådant som upplevs som farligt.
#Anonym# I de sporter som har hög risk arbetar man hela tiden med att minimera dessa. Tar fram nya skydd, ändrar regler etc.
I kampsporterna jag talar om är riskmomentet s a s hela sporten. Risken i boxning består i slagen där man strävar efter att slå sin motståndare så hårt att hon/han inte reser sig igen. Tar man bort den "risken" så finns ju inte sporten längre, eller hur?
Det är ingen skillnad i boxning, man arbetar hela tiden med att minimera skadorna. Man har ändrat reglerna mycket, dessutom är kraven höga vid läkarkontroller, kontroll av hjärnans status före och efter matcher mm.
Frida Wallberg kommer t.ex. med stor sannolikhet aldrig mer få boxas. En hockeyspelares karriär skulle sannolikt inte vara över i detta skede, trots risk för nya hjärnskador.
Trots att man även i andra riskfyllda sporter försöker minimera skadorna är problemet detsamma. De skulle aldrig ändra så det blev helt riskfritt där heller, för då skulle det precis som du säger inte sporten finnas längre.
Vi får kanske helt enkelt acceptera att vissa människor är villiga att utsätta sig för risker i sporter som boxning, störtlopp eller motorsport. Att risknivåerna trots allt är på en sådan nivå att vi kan acceptera dem. Detta eftersom utövarna själva är medvetna om riskerna.
#Anonym# Jag håller med dig att i vissa sporter så ingår risken som en del i sporten. Jag håller också med om att i vissa fall, som exempelvis störtlopp, så får man acceptera riskerna.
Skillnaden mellan dessa sporter och kampsporterna där det ingår sparkar och slag mot huvudet, är att om allt går bra i störtlopp blir det inga skador. I boxning så skadas deltagarna på sikt ändå, eftersom dessa slag ingår som en naturlig del i sporten.
Där går skiljelinjen för mig i alla fall.
Skicka en kommentar