Första offret för förbundskraven

Det ser mörkt ut för fotbollsklubben Ängelholm i Superettan. De har stora ekonomiska problem, och igår sa en enig kommunstyrelse i Ängelholm nej till bidrag och lån.

Säkerligen ett svårt beslut, men helt riktigt. Elitidrotten måste kunna stå på egna ekonomiska ben. Skattebetalarnas pengar ska inte användas för att finansiera vuxna elitidrottare, tycker jag.

En av orsakerna till den ekonomiska krisen är de krav som Svenska Fotbollförbundet ställer på klubbarnas arenor. Ängelholms hemmaplan klarar inte dessa och som en följd har man fått spela sina hemmamatcher i Helsingborg, vilket gett stora underskott i kassan. Till slut har ju visserligen kommunen faktiskt antagit en plan för upprustning som gett ”dispens”, men uppenbarligen för sent.

Jag har tidigare skrivit om dessa förbundskrav från fotbollen, och andra idrotter.

Min åsikt är att förbunden skjuter sig själva i foten på sikt när man kräver ett visst antal åskådarplatser, allt för många journalistplatser eller räknar antalet duschmunstycken.

De kraven går ut över arenaägarna som till 99 % är kommunerna. Det innebär att kommunernas skatteintäkter ska användas till dessa, ofta helt onödiga upprustningar.

Att säkerheten för spelare, publik och funktionärer ska vara hög, har jag inga problem med. Men varför ska förbunden lägga sig i antal åskådarplatser? Eller duschmunstycken? Trams och storhetsvansinne om ni frågar mig.

All heder åt Ängelholm kommun som vågar sätta ner foten i den här frågan. Förbunden måste besinna sig. Ska man fortsätta med dessa krav är det minsta man kan begära att man är med och finansierar också.

Sportsligt skulle en omräknad serie gynna Hammarby och Jönköping. Jag tror dock att båda dessa hellre tar sig upp i Allsvenskan på egen kraft än på andras olycka.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, AB, AB.

Andra bloggar om fotboll, idrott, arenor, ekonomi, kommuner, Ängelholm, superettan, Hammarby, Allsvenskan.