Opera och dansband – två sidor av samma mynt

Häromdagen var jag och såg en uppsättning av Händels opera Xerxes på Artipelag, med bl a Malena Ernman och Loa Falkman i rollerna.

En häftig upplevelse med en fantasifull scenografi, njutningsfylld musik och skickliga artister i en fantastisk skärgårdsmiljö.

Föreställning sjungs på italienska. Som tur är textas delar av replikerna så att man ändå kan förstå handlingen.

Och det är just här jag gör min reflektion. Historien i botten är en mycket trivial kärlekshistoria med förvecklingar som vilken sängkammarfars som helst.

Sångtexterna är typ ”Om han inte älskar mig så vill jag dö” eller ”Jag älskar henne som stjärnorna älskar himlen”.

Skulle SIFO be folk att sätta in olika musiktyper på en skala mellan ”Finkultur” och ”Superfolkligt” eller möjligen ”Pretto” och ”Bonnigt” så skulle säkert opera komma i ena änden och dansbandsmusik i den andra.

Sanningen är att de två olika kulturyttringarna faktiskt har en del gemensamt, de enkla och triviala texterna. Dessutom verkar inte heller de som gillar det ena eller det andra inte alls bry sig om texterna utan istället njuta av eller dansa till musiken.

Med andra ord så finns det mycket som faktiskt förenar opera och dansbandsmusik. Härligt! Leve mångfalden och valfriheten!

Relaterat: DN, DN, DN, AB, AB.

Andra bloggar om kultur, samhälle, musik, , opera, konst, Artipelag, dansband, Malena Ernman, Loa Falkman, funderingar, Xerxes, spaningar.