måndag 1 februari 2016

Dysfunktionella familjer

För några dagar sedan dök det upp en bild i mitt flöde på Facebook, som berättade att det kan bli en fortsättning på en av mina absoluta favoriter bland TV-serier. ”Married with children”, eller på svenska, ”Våra värsta år”.

För de som möjligen inte känner till serien så handlar den om en dysfunktionell amerikansk familj där det i princip skämtas om allt, inklusive sex och religion. Arbetsnamnet när den startades upp var ”Far from Cosby”.
Familjen Bundy (döpta efter massmördaren Ted…) består av pappa Al, misslyckad skoförsäljare och mansgris, vars enda merit i livet består i att han gjort fyra touchdowns i en match på high school i sin ungdom, vilket han tjatar om i det oändliga.
Mamma Peggy har aldrig haft ett riktigt jobb och ägnar dagarna till att röka och handla från TV-shop.
Dottern Kelly är urtypen för en dum blondin som har framgång hos killarna, men knappast i skolan. Sonen Bud (döpt efter ölet Budweiser), slutligen, vill nå framgång hos tjejerna, men misslyckas ständigt och hånas av sin familj för det.

Att säga att en familj eller relation är dysfunktionell är detsamma som att säga att den inte fungerar.

Kanske är jag inte helt neutral, men i samband med denna nyhet kommer mina tankar osökt in på den rödgröna regeringen.
Betraktar man de fyra tyngsta namnen så är det uppenbart att det är en ”familj” som inte fungerar.

Det ena av Miljöpartiets språkrör talar i valrörelsen om att han minsann kan förändra svensk skola på 100 dagar. Det enda som hänt är att han spelat in en film, där han talar till skolpersonalen som de vore barn.
Det andra språkröret, förutom att hon bottenmålar sin båt med giftig färg, drar jämförelser mellan historiskt vidriga och systematiska förintelseläger och tragiska flyktingöden på Medelhavet.

Utrikesministern, den socialdemokratiska rockstjärnan som skulle ”frälsa” rörelsen bara hon kom hem, lyckas med konststycket att göra sig osams med båda sidorna i frågan om Palestina.

Statsministern, som inte minst, har till uppgift att samordna regeringens arbete lyckas uppenbarligen inte, ens utåt sett, få alla att dra åt samma håll.

Den senaste veckans opinionsundersökningar visar att väljarna också har uppfattat regeringens dysfunktionalitet, även om det finns några få undantag i Ygeman och Hultqvist, och straffar främst Socialdemokraterna för det.

Det ser ut som en tanke, men när vi om 10 år ser bakåt och betraktar regeringen Löfven, kanske just ”Våra värsta år” passar utmärkt som betyg på den här regeringsperioden.

1 kommentar:

Anonym sa...

Man tager hvad man haver, sa Cajsa Warg.

Sagt och gjort, tyckte Steffie och grabbade tag i de som inte hann springa från honom snabbt nog. De som inte förstod uppgiften undrade vad som hade hänt. Nu när vi fick stryk tredje valet i rad, tänkte de, får vi stanna upp och tänka till lite.

Svetsarn satsade på en flygande mara och fångade upp de långsammaste och mest trögtänkta. Jag kan väl inte göra jobbet ensam, mumlade han.

Sagt och gjort så hade landet Eldorado en ny regering. Svetsarn var eld o lågor. Aldrig mer en pinne, sa han. Jag skall glömma allt med stålfogar och aluminiums smältpunkt, muttrade han glatt för sig själv när han betraktade sin framtida pension.

- Förbannade nazzar. Skall de förstöra min budget. Här skall överläggas.

Efter några veckor står han i rampljuset igen. Hoppas det är sista gången jag är i TV, tänkte han när han förklarade att budgetarbetet till 2018 är räddat. Whiskyn står orörd därhemma, dags att fira.

- Åsa, du tar de löpande frågorna. Fridde, du håller käft och Maggie min kära du håller dig borta.

Hem till Sagerska och in i dimman ... aaah. Det är nästan som svetsrök i näsan. Ljuvliga minnen ... mmm