fredag 20 januari 2017

Allt var inte bättre förr

Det pågår en debatt om att det är ”kris” i vården. Långa väntetider, personalbrist och otrygga miljöer på våra vårdinrättningar är några exempel.
Det finns självklart massor att göra. Inte minst för att hantera den snabba befolkningstillväxt som pågår, speciellt i Stockholms Län.
Jag påstår inte på något vis att all vård i Stockholm fungerar bra, men ibland glömmer man så snabbt.
Exempelvis glömmer man de långa köer som fanns innan vårdvalet för vissa ingrepp.

Många har också glömt den stora skillnaden i hur tillgänglig vården var ”förr”. Därför kommer här ett positivt exempel från min personliga horisont.

I fredags, efter en utsökt måltid, började det att så sakta bulta i min käke. Eftersom jag varit med om det förut så förstod jag var som var på gång. Tandvärk.
Då jag druckit ett gott vin till maten, ville jag inte ta smärtstillande, så nattsömnen blev därefter.
Min strategi var nu att stå ut till måndag morgon, ringa min ordinarie tandläkare och få saken fixad.

Så under lördagen blev det inget vin utan i stället receptfria smärtstillare som till en början fungerade helt ok. Natten, däremot, blev en plåga, tandvärken accelererade och det blev inte många timmars sömn.

På söndagsmorgonen kände jag att det inte kommer att hålla till måndag. Tandjäveln smärtade som från helvetet och jag sökte därför på nätet efter ”tandvård akut”.
Jag fick flera träffar och ett samtal senare hade jag ett akutbesök bokat till 12.20 samma dag. Väl på plats kom jag in i utsatt tid, blev röntgad och undersökt av en tandläkare.
Denne konstaterade att jag hade en inflammation i en, tidigare rotfylld, tand. Hon slipade ner tuggytan för mindre smärtsamma kollisioner mellan tänderna samt skrev ut penicillin och tuffa smärtstillare. Allt klart på 15 minuter.

Ytterligare 20 minuter senare smyger jag in på kundtoaletten på ICA Maxi med den uthämtade medicinen plus nya smärtstillare. I förhoppning att de inte har internkameror, som lätt kan missförstå mina darriga händer, proppar jag i mig fem piller av olika slag.
Ytterligare 20 minuter känner jag hur pillerdosen börjar verka och det känns så skönt.

Hur hade nu detta förlöpt för 25 år sedan? 

Förmodligen hade det inte funnits några jourtandläkare alls och i bästa fall funnits ett eller två helgöppna apotek i hela Stockholm med gigantiska köer i influensa- och kräksjuketider.

 Nu finns det många tandläkarkliniker som satsar på helgservice och ett oändligt antal apotek, med mycket generösa öppettider, som ger tillgång till läkemedel snabbt och enkelt.

Så kom inte och säg att allt var bättre förr! Det mesta var faktiskt sämre! 

Min tand då, undrar ni. Jo, den är diagnostiserad och blir förmodligen ersatt med ett implantat. Men det är en helt annan (plånboks-) fråga.

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , .

Inga kommentarer: